Jag tycker att man kan säga att Balladen om en bruten näsa är en av sommarens snackisar. Prisbelönt upp över öronen i ”hemlandet” Norge och nu översatt till svenska. Med andra ord såg jag verkligen fram emot att läsa denna hypade bok. Farligt att ha så stora förväntningar tänker ni. Absolut säger jag, men det gick bra. Jag tyckte den var fantastisk!
Bart bor med sin mamma i en lägenhet som socialen betalar. Det är en lägenhet som man verkligen inte tar med sig kompisar till. Ett rum och kök och ett trapphus fullt med sprutor som deras narkomangrannar har slängt där. Barts mamma väger runt 200 kg men hon är inte så bra på att laga mat till sin son. Då och då finns det bara salta pinnar att äta till middag.
Bart tränar boxning på fritiden, för att hans mamma vill det. Han är inte speciellt bra på att boxas och inte speciellt intresserad av att bli bra på det. Desto bättre är han på att sjunga men bara när ingen hör. I skolan har inga bra kompisar. Den populära tjejen Ada har dock alltid varit snäll mot Bart. Utan att han själv riktigt vet hur det går till har han helt plötsligt berättat en hel massa saker om sig själv för Ada, saker som han inte vill att någon annan i skolan ska veta om…
Det finns så mycket kärlek i den här boken trots allt elände. Bart försöker ständigt se allt positivt. Barts mamma älskar verkligen sin son och vill hans bästa trots att hon inte lyckas så bra med att vara en god mor. Jag tror även att Ada verkligen tycker om Bart trots att hon är helt värdelös på att hålla saker hemliga. För att inte tala om Barts mormor, grannen och den så kallade ”pappan”. Ingen av dem är guds bästa barn, men ändå på många sätt väldigt kärleksfulla. Som läsare kan man inte låta bli att älska dessa karaktärer, speciellt Bart själv är mycket älskvärd. Jag hoppas så innerligt genom hela boken att det ska gå bra för honom. Hur det går tänker jag inte avslöja eftersom detta är en bok jag tycker ALLA ska läsa. Jag både skrattade och grät under tiden jag läste. Bara en sådan sak vittnar om en riktigt bra bok.
